Prenumerera på nyhetsbrevet från BrittonBritton! | Tipsa någon om denna sida.

Gamla Arkitekthögskolan i Stockholm – brännmärkt som skamfläck av byggnadsborgarrådet Mikael Söderlund.

Gamla Arkitekthögskolan i Stockholm – brännmärkt som skamfläck av byggnadsborgarrådet Mikael Söderlund.

Utplåna "skamfläcken", tycker Micke. Vad säger E-Type om saken?

Claes Britton | 9 Feb, 2007 | 9 kommentarer

Att vårt energiknippe till byggnadsborgarråd Mikael Söderlund utöver sin yrkesroll som fullblodspolitiker även är en hugad smakdomare visste vi sedan tidigare. Likt många av sina kolleger i olika ändar av den politiska skalan har han emellertid en olycklig tendens att blanda ihop politik, kultur och estetik. Nu har han pekat ut ett enskilt hus och vill skrida från ord till handling. Gamla Arkitekthögskolan på Karlavägen i Stockholm – ritad av Gunnar Henriksson i tidstypisk brutalistisk stil – är en "skamfläck" och bör omgående rivas, tycker Micke. Som en plan B bör den allra minst gestaltas om radikalt. Kanske kan den begåvas med ett snedställt tak och målas om i en "trevligare" färg – roströd, smutsrosa eller mattblågrön kantänka? – så som man gjort med så många hus i miljonprogrammets förorter? Som argument hävdar Mikael Söderlund att upprepade undersökningar visat att Arkitekthögskolan är ett av Stockholms mest avskydda hus.


Detta är förvisso sant. I samma populistiska undersökningar, utförda på uppdrag av bland andra DN och SvD, utgörs topp tio-listan uteslutande av framträdande byggnadsverk från sextio- och sjuttiotalen, vilka i vårt kollektiva medvetande blivit symboler för miljonprogrammets och cityregleringens förbrytelser och för socialdemokratisk maktfullkomlighet, såsom exempelvis Filmhuset, gamla Konstfack på Valhallavägen, Garnisonen, Riksbanken, Skatteskrapan, Edvin Öhrstöms glasobelisk(!) och även Kaknästornet. Listan brukar toppas i suverän stil av Stockholms enda modernistiska byggnad av internationell betydelse, nämligen Kulturhuset, själva den folkliga sinnebilden av modernismens och urbanitetens sattyg. Jag ställer mig tre frågor. Bör då även dessa byggnader i konsekvensens namn rivas eller byggas om? Är det ens lagligt för ett borgarråd att ge sig in på den här sortens drastiska detaljplaner för ett enskilt hus? Är estetiske konsulten E-Type och dennes vän och beskyddare Kristina Axén Olin med på båten?


Om vi är inne på tycke och smak så bodde jag som barn mitt emot vad som då var ett kvinnofängelse i tegel och som sedan blev just Arkitekthögskolan. Trots att det totalt blockerade vår utsikt så tyckte jag aldrig – och tycker fortfarande inte – illa om huset. Tvärtom så vill jag mena att det från de flesta vinklar är vackert och att det på kraftfullt och konsekvent sätt kontrasterar mot den omgivande borgerliga stenstaden från det tidiga nittonhundratalet. Om vi däremot skall tala om skamfläckar så kan jag räkna upp en mycket lång rad exempel från de senaste decennierna på förfuskad, lågkvalitativ, inställsamt historiserande ickearkitektur utan egenvärde: Hammarby sjöstad, Norra Hammarbyhamnen, S:t Eriksområdet, Starrängsbotten, Södra Station, i stort sett all nybebyggelse i villastäder som mitt eget Dalarö, Värmdö, Tyresö, Nacka...behöver jag fortsätta? Det blir ett digert arbete för Mickes eventuella framtida kolleger med smakriktningar liknande min egen som till äventyrs skulle få för sig att rätta till dessa misstag och återställa stadens arkitektoniska integritet och dignitet...

Kommentarer

Lägg till kommentar

Recent blog entries