Prenumerera på nyhetsbrevet från BrittonBritton! | Tipsa någon om denna sida.

Se där — en bild på Elsa Hosk och våran Gorre

Claes Britton | 12 Apr, 2008 | 7 kommentarer

Att vara "bloggare" (usch ett så förfärligt ord), det är väl, antar jag, i många fall detsamma som att "skriva av sig" om sina egna, sina barns och nära och käras vardagliga bestyr och äventyr — om sådant som vad man inmundigat till lunch på dagen och annat matnyttigt.

Eftersom jag själv ju när allt kommer omkring också kan insorteras i denna kategori, rent av i dess yppersta elit, så tänkte jag här ta tillfället i akt att publicera en trio privata bilder även jag, som en mjuk förövning inför en kommande mastigt långt och riktigt ålkrälande bittert inlägg om det fortsatt katastrofala tillståndet inom Stockholms samtida arkitektur, byggande och stadsplanering.

Några barn har jag ju tråkigt nog inte blivit välsignad med här i detta jordelivet men jag har ju mina älskade katter — Mimmi, tio år, Morris, dryga ett och ett halvt och så lille Billy The Kid, en vild liten ängel på sex månader som kan öppna alla dörrar i lägenheten och hoppa upp på en 140 centimeter hög byrå (min älskade första katt Alice lever numera endast i mitt minne). Alla tre är siameser givetvis — riktiga fullblodspunkare. Den oretuscherade (förlåt Elsa...) bilden på stjänmodellen Elsa Hosk tog vi för ett år sedan vid pass när Morris, världens vackraste karl, fortfarande var kattunge. Ni förstår tanken — kattögon och kattögon. Dock hade Morris redan då hunnit växa sig så stor (han väger sex kilo numera) att tanken inte riktigt funkade. Känslan blev som ni ser inte att Elsa smeker en oemotståndligt söt liten kattunge, som tanken var, utan snarare att hon med största möda håller fast en babypanter. Den andra som jag tycker riktigt fina bilden på Morris, även känd som "Gorre", och lille Billy är tagen av Christinas bror Magnus Sollenberg i vintereftermiddagssolen här hemma i köket kort efter Billys ankomst. Den tredje bilden är en snap av en vinterskymning över Gärdet, knäppt av min käre vän och numera granne Frederik Lieberath, den mästerlige stillebenfotografen.

PS. Att åtebörda Paradiset till dess rätta plats var ingen fråga som väckte något särskilt egegemang, att döma av de lama reaktinerna. Kanske är det bara jag som tycker att en viktig del av Stockholms anlete gick förlorat när skulpturgruppen flyttades. DS.

Kommentarer

2008-04-12 skrev Feff
Hmmm, Claes, är katten ansvarig för fotskadan?
2008-04-12 skrev Anonym
OK, Claes Du är som du redan vet en förträffligt skribent!
Förlåt, denna rättelse av mitt egen kommentar; skribent skall vara författare.
Missar i all ära men inget överträffar den strävhåriga taxen. När den är framavlad med sina allra yppersta mentala kvaliteter så, Förlåt Claes, men då klår den allt!( Läs gärna Yrsa Stenius bok om Taxen) även de allra vackraste av missar...

Som vanligt är det dock bara att beundra Elsa Hosk.
Tack Claes, för Brittons alltid lika berikande och "mustig" blogg.

Önskar Dig och Din Kära Familj (= även dina små missar) den bästa av helger
2008-04-13 skrev Claes
Anonym! Varmt tack för de vänliga orden! Det är, som jag brukar säga, just sådant som gör att jag tar mig tid och möda att fortsätta med detta. Man kan undra vilket dit namn är? Taxar har jag känt ett antal och visst håller jag med om att det är underbara djur även om jag ju blivit en kattman.

Feff! Ja, katten ensam var ansvarig!
2008-04-15 skrev Maggie
Oerhört vackert, trots oretuscherat! Som ägare o uppfödare av Greyhounds under ett 15-tal år (dock "hundlös" just nu), så har jag en förkärlek för smidiga, SMARTA djur och deras förhållande till människan. Siameser har ett härligt "orientaliskt" temperament, och deras relation till människan är lite som en vinthunds, typ "jag älskar dig när du förtjänar det, fram tills dess ser jag rakt igenom dig...eller förbi"
I fallet med denna bilden, så ser både modell och katt rakt igenom allt, som en knivskarp insikt. Det här tycker jag är ett SÅ bra foto, som säger mer om objektens budskap än om eventuella missar (hehe) i retuscheringar ell fotokvaliteer. Varför? Jo, för att _uttrycket_ verkar ouppnåerligt och därur skapar "begär" hos betraktaren
Och egentligen, är det inte det som allt handlar om när det gäller för exempel reklamfoto? Alltså, typ "titta här, det jag har vill DU ha!"
Ball katt, och vass modell, som compar varandra mycket väl!
Tjingeling/ Maggie
2008-04-15 skrev Maggie
ps. Kom på, vackert kanske just _för att_ det är oretuscherat!!!!
2008-06-23 skrev Dragana
Måste hålla med föregående inlägg, fotot är otroligt bra. Snygga modeller också såklart ;)

Mjau,
Dragana med kattsläkten
2008-06-29 skrev Claes
ja, Dragana, vi tackar dig så varmt för dessa oskattbara gåvor!

Se där — en bild på Elsa Hosk och våran Gorre

Kommentarer

Recent blog entries