Prenumerera på nyhetsbrevet från BrittonBritton! | Tipsa någon om denna sida.

En av våra bilder för Skruf — fälld av Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam.

En av våra bilder för Skruf — fälld av Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam.

Så nu är det bekräftat: vi är ett gäng sexistiska chauvinister!

Claes Britton | 24 Jan, 2008 | 31 kommentarer

Sedan tonläget i vår samhällsdebatt om ”den sexistiska reklamen” för en tid sedan ytterligare skruvades upp av moralister från feministisk vänster och kristen höger i skenhelig allians, med krav på ytterligare lagstiftning, har det väl bara varit en tidsfråga innan vi själva skulle ställas vid skampålen (jag har ju tidigare skrivit om detta i den här kolumnen, i två äldre inlägg från 18:e april och 18:e maj 2006). Ändå blev jag överraskad när jag förra torsdagen bläddrade i vårt välhängda branschorgan Resumé och fick syn på en av våra egna bilder, av någon annan yxigt omvandlad till annons. Annonsen hade fällts av något som heter Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam (I freaking love it!). Bilden ingår i en serie av fem imagebilder som vi för snart två år sedan producerade på uppdrag av snusmärket Skruf, tre av dessa med kvinnliga och två med manliga modeller (Skruf profilerar sig som "det moderiktiga snuset" och har kvinnor — och främst yngre, rökavvänjda kvinnor — som primär målgrupp).

Förvisso är det alldeles sant att samtliga dessa bilder är en liten smula sexiga, men var i hela guds frids namn ligger det könsdiskriminerande? Kolla själva på hela serien och döm sedan. Om detta skall vara ett rättesnöre inför en kommande lagstiftning så verkar det alltså vara just så som jag befarat: att det inte är det könsdiskriminerande utan själva det sexiga som sedlighetens krafter vill lagstifta mot — detta onda som så jazzigt och poetiskt brukar kallas ”sexualiseringen av det offentliga rummet”. Frågan är då om all naken hud över huvud taget i kommersiell kommunikation i konsekvensens namn borde bannlysas? Var bör vi för övrigt dra gränsen? Vad skall räknas som kommersiellt? Borde inte exempelvis film och televisionen också omfattas av en sådan lagstiftning? Borde en film som ”Nyfiken Gul” vara tillåten att producera i det här landet så här 41 år senare?

Många är de frågor som söker sina svar...

Kommentarer

Lägg till kommentar

Recent blog entries