Prenumerera på nyhetsbrevet från BrittonBritton! | Tipsa någon om denna sida.

Anders Berggrens vakumförpackade jackor och mohair-byxor på beckmans stickvisning under Stockholms modevecka på Berns.

Anders Berggrens vakumförpackade jackor och mohair-byxor på beckmans stickvisning under Stockholms modevecka på Berns.

Så är den än en gång till ända: den smarta, trendriktiga medelklassens modevecka

Claes Britton | 4 Feb, 2008 | 52 kommentarer

Positiv skall man vara här i detta jordelivet; så till den milda, extrema grad att den dag då ens ande väl en gång har skiljts från köttet och man ligger där i sin dragiga träfrack — då skall de kunna fästa en vevstake i kistgaveln och hala hela härket just som ett gammalt hederligt positiv på byatorget en marknadslördag...

...nej, vad i hela fridens namn är det jag orerar om...nu är det väl ändå bara en tidsfråga innan de kommer och hämtar mig någonstans ifrån..?

Positiv finns det hur som haver all anledning att förbli efter att ännu en gång ha genomlevt Stockholms Modevecka, eller Sthlm Fashion Week by Berns, som den numera kallas. Större, bättre, vackrare, mer professionellt och internationellt för var säsong som går — den trenden höll i sig ännu en gång, med råge. Förra säsongens tolv visningar hade blivit inte mindre än tjugotvå bara på Berns, samt många fler därtill runt omkring i stan, inklusive shower av efterlängtade medelstora bättre mainstream-märken som Acne, Filippa K och även Björn Borg. Intresset från internationell media var också det mer substantiellt. Det talades om femtio hitresta journalister. Uppmärksamheten i vår inhemska media skall vi inte tala om — den har med marginal passerat gränsen för övergödning. En jämförelse med hur det såg ut för fem eller tio år sedan är sannerligen sensationell.

 

Själv hann jag se hela tretton visningar, trots att jag missade en hel dag och stora delar av de övriga.

Hur var det då ställt med kvaliteten? Tja, tyvärr måste jag nog vidhålla att vår svenska modevecka förblir typisk svensk både i sin övergripande ungdomsfixerade streetiga trendighet och i en viss generell försiktighet i färg- och materialval, skärningar med mera, även om allt fler särskilt för catwalken garnerar sina kollektioner med mer experimentella hela outfits, accessoarer och detaljer, varav en hel del avgjort blir mer spektakel än mode. Väldigt mycket ser väldigt likadant ut — både på podierna och bland publiken. Här finns street, ungdomlighet, grabbig punk och rock’roll och London i överflöd, medan däremot elegans, glamour, sex, Paris, femininitet och sann extravagans fortfar att nästan helt glänsa med sin frånvaro. Det står en doft av strävsamt trendriktigt tidstypiskt konsumtionstörstande medelklass över hela Stockholms Modevecka, därom kan vi inte hymla — för att inte tala om detta med bloggeriet...herregud, var tar det slut...nog måste väl skiten för länge sedan ha nått sitt krön?

Bland det jag själv gillade bäst var denna gång Rodebjer och Carin Wester, vilka båda utmärkte sig en viss egen lågmäld stil och smakfullhet. Våra kära begåvade unga couturièrer Helena Hörstedt och Sandra Backlund visade förstås båda nya fantastiska kreationer. Dock saknade de bägge denna gång något som är hemskt centralt i den cyniska modevärlden, nämligen nyhetens behag — åtminstone för mig, som följt dem sedan deras gemensamma skoltid. Som jag ser det så är utmaningen för Sandra nu att tillämpa sitt formspråk på andra tekniker än det stickade, medan jag tycker att det är hög tid för Helena att släppa sin fixering vid sorgefärgen.

Bäst och roligast av allt under veckan var som så ofta förut Beckmans stickvisning av årskurs två på modelinjen, där det slösades med friska idéer och fantasi (även om det tydligt framgick att de före detta Beckmans-eleverna Hörstedt och Backlund numera är hjältinnor på skolan). Mina favoriter var i hård konkurrens Kristina Lundsjö, med sina lika enkla som coola och originella ärmlösningar (”dem kommer H&M sno rakt av”, som någon sade) och Anders Berggrens rätt extrema men ändå smått eleganta herrkollektion med mohair-byxor och vakumförpackade jackor.

Jag har sagt det förut och säger det igen: vi får hoppas att våra vänner på Berns, Ekstranda, Patriksson Communication, Bon och andra håll härdar ut och orkar fortsätta utvecklingen av modeveckan, vilken verkligen blivit en attraktion i vår stad. Om så är blir det intressant att följa hur långt vi kan nå. Vem vet, kanske kan vi en dag rent av få uppleva att ett riktigt modehus kan etablera sig här i vår stad — även om det är långt dit ännu. Senare i veckan skall jag för första gången på många år resa ned till Köpenhamn för att se något av vad de har att erbjuda där nere numera. Det kan bli intressant att se hur vi står oss i den närmaste lokala konkurrensen.

www.sthlmfashionweek.com
www.beckmans.se

Kommentarer

Lägg till kommentar

Recent blog entries