Intet ont om gubbröra men jag har alltid haft svårt för ansjovis

Claes Britton | 25 Mar, 2008 | 10 kommentarer

Tankeväckande är att studera min vän Jan Bengtssons gripande gruppbild här invid av det sena 1900-talets svenska reklamelit, med inte mindre än sammanlagt 269 guldägg dinglande under sina bälten, publicerad i förra torsdagens nummer av vårt välhängda branschorgan Resumé. Jag känner många, kanske två tredjedelar, av gossarna på bilden, betraktar dem alla som människor och hedersmän och har riklig respekt för deras yrkeskompetenser. Flera av dem är jag stolt för att kalla vänner.

Ändå är det mest intressanta med bilden tveklöst just dess enkönade natur, vilken synnerligen eftertryckligt illustrerar det trista faktum att reklamsvängen, denna kreativa och, någonstans ändå, konstnärliga lilla bransch under hela sin korta levnadshistoria varit lika mansdominerad som någonsin plastemballage- eller högtrycksventilindustrierna. Det manliga herraväldet, ja hegemonin, var en ständig källa till frustration för min kära hustru och kompanjon Christina under alla de femton år hon undervisade på Beckmans, varav elva som klasslärare. I årskull efter årskull dominerades hennes klasser, numerärt likväl som kreativt, av starka unga kvinnor. Ändå var det år efter år de ofta betydligt mindre begåvade men mer högljudda unga männen som slog sig fram till ledande positioner i branschen. Byråledningar och nyckelorgan som Guldäggsjuryn förblev år efter år lika tragikomiskt helgjutet manliga som någonsin Ericssons eller Astra Zenecas styrelser.

Man behöver inte vara vidare analytiskt lagd för att förstå att reklambranschens underordnade koppling till just tillverkningsindustrin är en förklaring härtill. Grabbar har väl alltid gillat och känt sig trygga med att bada bastu, hinka bärs och snacka brudar med andra grabbar, så enkelt är det väl tråkigt nog. Generationer av unga kvinnliga reklamkreatörer har snärjts och förgåtts i de manliga nätverken.

Glädjande är att vi har sett början till en genomgripande förändring under de allra senaste åren. Christina fick uppleva den djupa tillfredställelsen i att avsluta, åtminstone tillfälligt, sin karriär som klasslärare på sin egen gamla skola Beckmans med att utexaminera en lång rad unga kvinnliga art directors vilka slagit sig fram i branschen på ett helt annat sätt än sina föregångare och som numera befolkar våra byråledningar och Guldäggsjurys, däribland namn som Malin von Werder, Silla Öberg och Tove Langseth.

Låtom oss också hoppas att detta lika väl- som senkomna kvinnliga genombrott snart kan komma att frälsa oss, en gång für alle, från denna eviga, flåsigt grabbflabbiga, ängsligt ironiska humor — ni vet mycket väl, Norrlands Guld, Björn Borg, tajta Tre Kronor-T-shirts, 70-talsnördar i polisonger, etctera, etcetera — som i tjugo års tid toppridit vår arma svenska marknadsföring, på bekostnad av image, soul och stil (här skall dock framhållas att det alls inte var gossarna på bilden utan generationerna efter dem som lade grunden). En vacker dag måste väl ändå budskapet gå fram: grabbar, ni kan sluta flabba. Alla andra har gått hem.

Kommentarer

2008-03-26 skrev Maggie
Det är verkligen tråkigt. Jag tror fenomenet stavas (trots att vi lever i ett modernt 2000-tal) BARN, för det är oftast de som kommer emellan när det gäller kvinnors karriär. Synd, för barn är verkligen inget hinder för att kunna göra vad man vill! Det krävs bara lite mer planering. Men nu är det inte bara reklambranschen som kantänkas drabbas av detta "frånfälle" av talangfulla kvinnor. Som ex kan nämnas rid och trav/galoppsport på proffsnivå, nästan bara män som utövar det, trots att det i åldrarna 8-20 med övertydlig majoritet är tjejer som vistas i stall och rider.
Sedan finns det ju i alla branscher alltid undantag, de som tar sig framåt/uppåt trots familjebildning.
Det lustiga dock i att många kvinnor väljer familj och barn är att i samma familj är mannen den oerhört framgångsrike vad det gäller karriär. Kantänkas är det så att bakom varje framgångsrik man står en trött, och förvånad kvinna- vad hände , och varför?
2008-03-26 skrev Anonym
Tack Claes för en som alltid målande beskrivning av en verklighet, för måga av oss avlägsen men så tydliggjord av dig med dina ord att man kan faktiskt " ta" på den.
Med andra ord "Njutbar läsning" som vanligt.

Stort tack!
2008-03-26 skrev Anonym
Hela grejen är verkligen genant. Särskilt för Resumé.
2008-03-26 skrev Anonym
Konstsim
2008-03-27 skrev Anonym
Det spelar knappast någon roll om den görs av män eller kvinnor. Svensk reklam suger lika hårt ändå.
2008-03-28 skrev p
C,

Mästerligt som vanligt.

(Nu förekommer det ju t.o.m kvinnor
i bygg/torped branchen.)
2008-03-30 skrev Jay
Har "Ballroom-inlägget" kapsejsat?
2008-03-31 skrev Maggie
Hejsan! Nu får du allt skriva ett nytt inlägg! Du har väl inte slut på uppslag?
M
2008-03-31 skrev C
Maggie! Det kommer, hav fäörtröstan. Slut på uppslag har jag inte. Däremot väldigt kort om tid alltför ofta.
2008-04-10 skrev Anonym
Struntsamma i kvinnans företräden framför mannen. Varför i hela fridens namn ställa upp på en sådan rakt igen ful bild signerad ljusets mästare, kvinnornas idol och tillika Platina ägg innehavare J Bengtsson. Var är yrkestoltheten? Nä tacka vet jag Skolfoto. De kan iallafall konsten att centrera bilden.

Intet ont om gubbröra men jag har alltid haft svårt för ansjovis

Kommentarer

Recent blog entries