Prenumerera på nyhetsbrevet från BrittonBritton! | Tipsa någon om denna sida.

Sydney, The Hard Working DJ, modell 2006

Sydney, The Hard Working DJ, modell 2006

Det finns bara en Sydney – The Hard Working DJ!

Claes Britton | 5 Maj, 2006 | 19 kommentarer

Var det i själva verket, när allt kommer omkring, Sydney som förvandlade Stockholm från stor småstad till liten storstad? För oss som växte upp här på sjuttiotalet var han ju hur som helst större än statsministern: den förste discjockeyn och, kändes det som, den förste svarte mannen. Under ett glödhett decennium från tidigt sjuttiotal till tidigt åttiotal hann han utforska discons alla schatteringar, från klassisk svettdisco på institutionen Big Brother till mintosande synthdisco på 84:an och köttig gaydisco på Confetti. Ja, Sydney drev som vi minns rent av knattedisco under en tid. Med sina svällande muskler, sin våldsamt extravaganta klädstil, sin visselpipa och sin mullrande basröst var han verkligen en främmande fågel från en större värld där han stod och dansade i sitt DJ-bås – en oförglömlig uppenbarelse för alla oss som var med.

 

För er som undrar vart Sydney tog vägen kan jag meddela att han är vår granne här uppe på Gärdet. Jag har förmånen att träna tillsammans med honom på gymmet på Friskis&Svettis två mornar i veckan. Hans öppna vita Rolls Royce må vara borta, musklerna något mindre pumpade och magen aningen mer framträdande, men i övrigt är Sydney sig mer eller mindre identisk lik då han nu gått in på sitt sextionionde levnadsår. De extrema kläderna, glasögonen och frisyren är desamma liksom den rullande basrösten och det ekande skrattet. Det känns som om han alltid kommer att finnas. Därefter kan han stå staty – varför inte framför entrén till Sturegallerian från Grev Turegatan, där en grotesk stenobelisk nu reser sig och där Sydneys disco en gång låg?

”När jag kom till Stockholm började jag jobba på muggen på Gröna Lund. Mina kompisar undrade hur fan jag kunde nedlåta mig till det, men jag tyckte att det var ett helt OK jobb, med kul folk att snacka med. Det enda var att man luktade så förbannat. När jag satt på bussen efteråt märkte jag att folk kände det och tänkte att `negern luktar skit´, även om de förstås försökte låtsas som ingenting.”
- Sydney, the Hard Working DJ

Kommentarer

Lägg till kommentar

Recent blog entries