Prenumerera på nyhetsbrevet från BrittonBritton! | Tipsa någon om denna sida.

Är vi redo för Tredje världskriget?

Claes Britton | 31 Jan, 2007 | 3 kommentarer

Ja, vare sig vi är redo eller inte så verkar oddsen lägre än någonsin på att vi snart kommer att vara inne i en kraftmätning vilkens framtida dimensioner eller utgång ingen kan förutse.


Efter George W Bushs beryktade "Axis of Evil"-tal var jag säker på att vi under hans presidenttid skulle få se en attack också mot Iran och, högst troligt, även mot Syrien och Nordkorea. Hade överfallet på Irak blivit mindre katastrofalt så hade detta utan tvivel varit verklighet för länge sedan. Länge verkade det dock som om alla monumentala motgångar och deras vikande förtroende skulle försena Bush och Cheney så mycket att de helt enkelt inte skulle hinna genomföra sina ambitiösa planer för denna vår enda planet. Nu förefaller det dock finnas all tid i världen, med stridsskeppen redan på plats och truppförstärkningar på väg in. Som den förre tyske utrikesminister Joschka Fischer skrev i DN igår så är denna uppbyggnad, med sina lögner, sin propaganda och sina provokationer, närmast identisk med den som föregick överfallet på Irak. Den påminner också i hög grad om det brutala skådespelet inför tyskarnas anfall på Polen 1939. Den här gången kommer grabbarna dock inte att göra om misstaget att fråga sillmjölkarna i FN om lov innan de går in för att göra sina manliga plikter. De neokonservativa i USA kallar ju själva sedan länge "Kriget mot terrorn" för det nya världskriget, även om de talar om det Fjärde världskriget, då Kalla kriget enligt deras förryckta världsbild var nummer tre och de själva dess segrare – ännu ett uttryck för deras förvridna krigspropaganda.

Det mest skrämmande är att de utan att möta motstånd får fortsätta att leda världen mot avgrunden. Sedan republikanerna förlorade makten i båda kamrarna kunde man ha trott att det skulle bli omöjligt, men Bushs State of the Union-tal i senaten tog oss ur dessa illusioner. Det var vämjeligt att se hur senatorerna – inklusive Hillary Clinton och andra ledande demokrater – studsade upp och ned som kasperdockor i bänkarna, i vilt bifall för Bushs aggressiva krigshets. Det var som att se en scen från den tyska riksdagen 1933, för att citera min gamle vän Pete Edler. Jag är ledsen, men dessa paralleller kan helt enkelt inte undvikas. Då som nu var det inte dårarna, utan de civiliserade människornas feghet, bekvämlighet, självtillräcklighet och likgiltighet som var det verkliga problemet – plus dumheten förstås. Som Graydon Carter skriver i Vanity Fair så går klyftan i amerikansk politik sedan länge inte mellan höger och vänster, konservativa och liberaler, utan mellan de vettiga och idioterna – och se sedan vilka som har övertaget. Alltsedan jag som småpojke kom från det civiliserade Sverige och hamnade i "public school" i Los Angeles har jag varit övertygad om att den bråddjupa amerikanska okunskapen, i kombination med dess aggressiva machomentalitet, kommer att leda till katastrof. En gammal svensk vän som är bosatt i USA sedan tjugo år tillbaka åt lunch med en affärkollega i New York härom veckan – en välutbildad, välbärgad, framgångsrik karriärist bosatt med sin familj på Manhattan. Min vän tog upp det oroväckande i USA:s provokationer mot Iran, med hangarfartyg hotfullt kryssande i Persiska viken. Killen var helt frågande. Han hade aldrig hört talas om Iran och än mindre om denna utveckling. Opinionsundersökningar visar att 70 procent av republikanerna är för en attack på både Iran och Syrien.

 

Människor som jag talar med, inklusive min egen far, är trosvissa om att realpolitiska hänsyn kommer att förhindra ett livsfarligt angrepp på Iran. Jag tror att vi måste inse att varken realpolitik, sunt förnuft eller självbevarelsedrift tillhör de här gossarnas drivkrafter. Jag tror också att vi måste förstå, en gång för alla, att det faktiskt finns många människor – det vill säga många män – som verkligen älskar kriget, den primitiva skönheten och råa spänningen i denna grymma vuxenlek, precis som i Kubricks Dr Strangelove. Jag antar att det är samma killar som gillade att fördriva tiden med att tortera insekter och djur som smågrabbar, som George W Bush lär ha gjort. Frihet har ju alltid varit ett favoriserat propagandistiskt slagord hos den tokreligiösa amerikanska ultrahögern och vad är, när allt kommer omkring, den slutgiltiga friheten om inte döden?

 

Var det inte det jag visste – att börja skriva om politik, Amerika och Bush var att släppa ut anden ur flaskan. Nu får jag kämpa för att trycka tillbaka den djäveln igen...


"Man får aldrig, aldrig underskatta dumheten hos massan. (...) Lögnen är ett alldeles utmärkt verktyg för att övertyga massan – bara den uttalas enkelt och tydligt och piskas in med hänsynslös brutalitet".

- Adolf Hitler i Mein Kampf

 

Kommentarer

Lägg till kommentar

Recent blog entries