Prenumerera på nyhetsbrevet från BrittonBritton! | Tipsa någon om denna sida.

Originalet: norrländskt höstpanorama av Helmer Osslund, "lappmålaren" kallad, död 1938.

Originalet: norrländskt höstpanorama av Helmer Osslund, "lappmålaren" kallad, död 1938.

Mamma bra men Helmer bättre

Claes Britton | 6 Jul, 2008 | 5 kommentarer

För en tid sedan lät vår kära svenska media meddela att Karin Mamma Anderssons panoramamålning Heimat* sålts till ett anmärkningsvärt högt belopp — nå, en och en halv miljon eller så var det nu närmare bestämt, vad som nu är anmärkningsvärt med den summan i dessa dagar — vid en välrenommerad internationell auktion, jag vill minnas att det var Sotheby's i London.

Många av våra samtida säger sig tycka hemskt mycket om Karin Mamma Andersson — eller Mamma Andersson som hon kort och gott kallades på omslaget till Moderna museets katalog häromsistens — och visst, hon är ju en beundransvärd konstnärinna på många sätt, även om jag personligen alltid misstänkt att just hennes anslående namn varit en bidragande orsak till hennes närmast exempellösa berömmelse, för att inte säga finkulturella folkkärlek.

Dock kan jag inte låta bli att grubbla över ett faktum som är så uppenbart i Heimat och många andra av Mammas andra dukar i samma som jag tror pågående serie, nämligen att hon stulit hela detta manér från en av nittonhundratalets största svenska målare och min egen personliga favorit, tills helt nyligen närmast helt bortglömd av den generella publiken, nämligen Helmer Osslund, den underbara "lappmålaren", född i Medelpad och studerad under Gaugin. Osslund vandrade på sin tid ut i de magiska norrländska landskapen och målade sina enastående färgsprakande dukar (gå genast och se på Nationalmuseum!) under mycket svåra förhållanden. Hans karriär blev under hans livstid aldrig glänsande och han levde ett liv väldigt långt från dagens trendridna, pengaflödande konstscen.

Nu är det på det viset att Karin Mamma Andersson öppet erkänner att hon inspirerats av Helmer Osslund, ja hon har rent av kallat någon av sina många, enligt min mening mindre bra Osslund-kopior för ett "homage". Därmed anser många att hon "slinker" — det vill säga att det som hon kallar inspiration men som jag vill benämna kopiering är försvarbar, för att inte säga hedervärd. Samma åsikt har jag hört från konstmänniskor om Cecilia Edefalks Dick Bengtsson-kopia "Dad", som såldes för långt över miljonen till någon samlare eller spekulant med smak helt olik min egen på Bukowskis i vintras.

Ja, konsten är en märklig bransch, med helt andra spelregler än alla andras. Att stjäla något från en död och sälja för belopp med många nollor är OK om man kallar det "homage" — ja, det ingår i detta vittomfattande begrepp som alla konstnärer älskar att kalla "min konstnärliga frihet", av vilken ingen av oss mindre värda kan förvänta oss att få njuta. För mig känns det inte OK. Säg vad tycker ni?

* Tyvärr hittar jag inget format av denna målning som går att lägga upp så kolla själva på nätet så förstår ni vad jag menar.

"I should have killed you long time ago."
—Hunter S Thompson

Kommentarer

Lägg till kommentar

Recent blog entries