Prenumerera på nyhetsbrevet från BrittonBritton! | Tipsa någon om denna sida.

Baum und Pferdgarten

Nej, i de nordliga modeveckornas tvekamp får vi i Stockholm rundhänt med storebrorssmörj av Köpenhamn...

Claes Britton | 11 Feb, 2008 | 90 kommentarer

Efter att ha varit på väg under flera säsonger kom jag äntligen till skott i slutet av förra veckan och kunde spendera ett och ett halvt ytterligt intensivt dygn i centrum av Köpenhamns modevecka där jag hann se tre visningar, besöka två av de tre mässorna och även skänka glans åt en tidnings-release, en butiksöppning och två cocktailpartyn med min höggradigt personliga närvaro. Det var som sagt flera år sedan sist jag besökte den gemytliga danska huvudstaden, där jag var en flitig gäst under det sena nittio- och tidiga nollnolltalen, då vi arbetade med vårt magasin Stockholm New, och även för några år sedan, då vi hade Saga Furs som uppdragsgivare i flera stora projekt, i samband med deras halvsekelsjubileum.

Om det hänt väldigt mycket med Stockholms modevecka så har Köpenhamns exploderat. Vid mitt senaste besök kring millenieskiftet låg veckan i sin linda och allt var ganska amatörmässigt. PR-byrån Inq, den första i sitt slag i Köpenhamn, var relativt nygrundad, liksom stadens första fotograf- och stylistagentur Style Counsel, vilka båda var mycket snälla och hjälpsamma. Numera är modeveckan en väldigt evenemang som dominerar hela staden på ett helt annat sätt än i Stockholm, med jättescreens med visningsfilmer på Rådhusplatsen och flera andra torg och knutpunkter, affischering över hela staden, en daglig väldistribuerad tidning om modeveckan och mycket mer därtill. Både Inq och Style Counsel är tunga etablerade aktörer, den senare nu omvandlad till modebyrå. De många modevisningarna runt om i staden — i magnifika lokaler som Rådhusets stora sal och Dansk radios vackra konserthall med klassisk träinteriör från trettiotalet, numera ägd av mässan The Gallery — är stora professionella produktioner på en helt annan nivå än här hemmavid i varje detalj, det måste erkännas, med långt högre klass också på modeller. Stockholm har ju gjort ett tappert och hedervärt försök att ta upp kampen med Köpenhamn, bland annat genom att byta datum för vår modevecka, men den fråga som jag, och flera andra av de många nedresta svenskar och även danskar som jag talade med, nu ställde oss var om det inte vore bättre att inse slaget förlorat och istället söka ett samarbete med en skandinavisk modevecka i Köpenhamn — om nu målet är maximalt internationellt genomslag, vilket det väl bör vara. Om vi i Stockholm på allvar skall kunna konkurrera måste det annars till radikala åtgärder. Här finns ju också den lättillgängliga och mycket snygga och trevliga mässan The Gallery, där alla skandinaviska märken av intresse fanns representerade för inköpare från hela världen. Dessutom finns den yngre, streetigare Øksnhallen och det stora, breda Bella Center. I Stockholm har vi ingenting över huvud taget utöver visningarna.

Jag blev även inspirerad av själva modet. Förvisso har många danska designers en stark dragning åt Tant Raffa-hållet till, med svaghet för glitter och applikationer, men deras mode är också generellt mer exklusivt, feminint, sexigt, färgrikt och extravagant. Märken som Noir, Baum und Pferdgarten, Rützou och fler andra saknar helt motsvarighet hos oss. Efter Stockholms modevecka, där det ofta kan kännas som om mode i den här staden har blivit en angelägenhet för 22-åriga bloggare, var det skönt att gå omkring i montrarna och känna på riktigt välproducerade plagg med hög finish i material som siden, kalvnappa, päls och kashmir — hur föredömligt trendiga och duktiga våra många svenska jeansmärken nu än må vara.

Kommentarer

Lägg till kommentar

Recent blog entries