Lidret, hur skönt är det inte...

Claes Britton | 5 Okt, 2006 | 0 kommentarer

...var det inte något i den stilen han skaldade, vår bortglömde, oförtjänte, lätt löjeväckande Nobelpristagare Verner von Heidenstam? Texten är vacker hur som helst; om kärleken till hemmet vilken till sist ändå är så mycket djupare och intensivare än några av de upplevelser man samlar på sig senare under livet, hur fantastiska och storslagna dessa än må vara; ett ämne som ju även Heidenstams samtide, överlägsne rival, Strindberg, Harry Martinson och många fler av våra största så vackert besjungit.

Jag måste erkänna att jag under sommaren och förhösten har fått mig en överdos av den där ljuva sjukan. Kalla den gärna nationalromantik, även om detta begrepp väl har blivit bland de värsta politiska obsceniteter man kan uttala. Det där bryr jag mig inte om. Själv bär jag min nationalromantiska lidelse med stolthet, som gyllenglänsande medaljer. I sommar har jag känt mig som någon slags frenetisk nationaldoktor när jag och min käre vän och vapendragare Peter Farago, modefotografen, spunnit runt vårt land i en väldig blixtundersökning likt två samtida Nils Holgerssöner, från Riksgränsen i norr till Smygehamn i söder, rastlöst studsande från kust till kust, motpol till motpol, upp på bergskammar, längs med åsryggar, över floden, in bland träden, genom snåren, ned i folkdjupen, ur alla upptänkliga vinklar, vrår och perspektiv, från tåg, flygplan, helikoptrar, ballonger, linbanor, fartyg, snipor, ubåtar, cyklar, dressiner och terrängmobiler, till fots, simmandes, till häst, och, framför allt, från min nya Lexus IS200 av årsmodell 2000, ärligen inhandlad för syftet av min vän Crister Kaiser, den ädle bilhandlaren: en potent vägslukare som med sin tysta sexa nu obemärkt sugit i sig ytterligare månghundrahövdade mil.

Min diagnos är klar: vårt land är mäktigt vackert. Till och med Peter, i sin inbitna ungerskjudiska skepticism och Sverigefientlighet, tvingades efter kort inledande motstånd krypa till korset. Tror ni mig inte så vänta bara – vi har bevisningen på 16-millimetersfilm!

PS. Detta är nu andra gången i följd som jag lagt in en bild på mig själv i den här kolumnen. Vi får hoppas att det inte är tecken på något. DS.

"Medelhavet? Hur mycket vackrare är inte Jungfrufjärden!"

- August Strindberg

Lidret, hur skönt är det inte...

Kommentarer

Recent blog entries