Prenumerera på nyhetsbrevet från BrittonBritton! | Tipsa någon om denna sida.

Joel i avkopplad pose

Joel i avkopplad pose

Joel bastar 40 – hatten av för en tung spelare!

Claes Britton | 28 Aug, 2006 | 0 kommentarer

Så har då även min gamle vän och yngre Engelbrektskollega Joel Berg passerat 40-årsstrecket på livets spelfält – ett tillfälle som högtidlighölls med en magnifik tvådagarsextravagans på hans storslagna småländska 1700-talsherrgård i heta medio av augusti, i närvaro av hans närmaste gamla vänner, familjen och några utvalda internationella gäster.


Åldern hinner upp oss alla, det måste väl vara bland de äldsta av sanningar, men om jag någonsin skulle ha trott att det funnits ett undantag från den regeln så skulle det ha varit Joel, detta underbarn till trollgubbe. Med en mor som är designer och en far som är arkitekt så drack Joel mode, design och estetik med modersmjölken. Han behövde alls ingen utbildning för att bli art director utan flyttade till New York för första gången som höggradigt brådmogen sjuttonåring, där han arbetade i ateljéerna på ett par stora Madison Avenue-byråer. När han återvände till Stockholm blev han snart rekryterad av min kära hustru Christina för att formge magasinet Café, från starten en renodlad killmodetidning med GQ som förebild. Det var i slutet av åttiotalet, när Joel hunnit bli dryga tjugo. Jag minns fortfarande frustrationen när den kylige djäveln plötsligt reste sig och lämnade oss just när tidningen började rulla, än en gång för New York, för att arbeta som art director för modetidningarna Allure, Mirabella och, i mitten av nittiotalet, Harper's Bazaar, under sin mentor Fabien Baron, som förstås närvarade vid festen dit han kört upp från sin berömda nya hypermoderna Skånevilla.


Joel blev kvar i New York i sju år och återvände sedan till Stockholm, innan han flyttade med sin familj till Italien, där han sedan nio år tillbaka är art director för landets största dagstidning La Republicas veckoutgivna modemagasin D Donna, en tidning som ofta är tjockare än italienska Vogues septembernummer. Joel gjorde tidningen från Stockholm i många år, pendlande till Milano och New York, och flyttade till Treviso i Veneto-provinsen först när han för fyra år sedan efterträdde Oliviero Toscani som creative director för Benetton, varifrån han varje vecka kör fram och tillbaka till Milano i 200 kilometer i timmen med mobiltelefonen konstant vid örat. Benetton och D Donna är långt ifrån Joels enda arbetsuppgifter. Denna höst kommer han bland många andra projekt att som creative director lansera La Republicas nya månadsmodemagasin Velvet, en tidning som förutspås bli en formidabel konkurrent till nämnda Vogue Italia. Joel säger själv att tidningen kommer att bli något av en korsning mellan magasinen V och W – och är det någon som kan gå iland med den föga ödmjuka målsättningen så är det Joel, som ju också formgav de två senaste numren av vårt eget magasin, Stockholm New. Alla med intresse för mode och tidningar gör klokt i att hålla ögonen öppna efter Velvet, som lanseras i november.


Jag vet att Joel, för att uttrycka det milt, känner sig en smula stressad över att fylla 40 – att han upplever årens gång ungefär som en snara som långsamt dras åt kring halsen. Jag tog upp detta ämne i mitt tal vid födelsedagsmiddagen, där jag också berörde den filmkaraktär om vilken Joel påminner mig – Ray Liottas i ”Maffiabröder”, i de sena scenerna där Liotta är strängt upptagen med att avsluta ett par knarkaffärer och försöka bli av med en kasse trasiga pistoler, samtidigt som han efter konstens all regler kokar en italiensk fördelsedagsstuvning till sin lillasyster, hela tidens med FBI:s helikopter hotfullt smattrande ovanför sig i skyn. Jag avslutade mitt tal med några tröstande visdomsord om ålderns fortskridande: det finns absolut ingenting du kan göra åt saken. Så fortsätta du bara att rocka med siktet inställt på det där 50-strecket, kompis!

Då har jag ändå inte berättat om Joels nattliga skjutövningar med sin 365 Magnum i redaktionskorridorerna på Harper's Bazaar – eller om när vi två smällde på en stor djävla älgko en dimmig höstmorgon i Joels midnattsblå Bentley sedan med årsmodell 1963... vi tackade våra lyckliga stjärnor för allt gammalt massivt stål i den tre meter långa fronten på det där stora bilaset den gången... tyvärr kunde den stackars älgkon inte göra detsamma.

Kommentarer

Lägg till kommentar

Recent blog entries