Jag behöver inte nämna att kvällens behållning då jag i fredags för första gången på många år hedrade Elle-galan med min exklusiva närvaro var att allas vår kära Elisabeth Toll till vår överraskning utsågs till Årets modefotograf. Som ni som har följt BrittonBritton vet så har vi arbetat regelbundet med Elisabeth med en rad olika projekt under de senaste åren så för oss är hennes begåvning och särart allt annat än nyheter. Dock är hon, eller har varit, ännu okänd för många även inom branschen här i staden och hennes uttryck skiljer sig från det gängse i vår samtida modesväng så heder åt juryn som fattade detta helt korrekta beslut. På köpet knep vår Elisabeth även kronan som galans mest spektakulära uppenbarelse, trots konkurrens från en uppsjö av kvinnor och även män och allt däremellan som åtminstone ansträngt sig över hövan. Så snart jag såg Elisabeth i hennes Pucci-klänning före själva galan så förstod jag att hon hade vunnit priset...

Som påminnelse om Elisabeths bildkonst bifogar jag några bilder från vår mycket uppmärksammade svit för Stockholms Auktionsverks auktion Fashion & Lifestyle från våren 2011. Fler av Elisabeth Tolls bilder finns på andra håll här på webbplatsen och ännu fler kommer, var så säkra.

I afton hålls release för det tionde numret av det ambitiösa unga konstmagasinet Artlover där jag publicerar min blott fjärde större text för en tidning under de senaste tolv åren — ett nog så vildsint epos om min blixtexpedition till New York för den celebra öppningen av min käre vän storkonstnären Carsten Höllers svulstiga retrospektiv "Experience" på spektakulära New Museum på gamla luffargatan The Bowery i Lower East vilken blivit en publiksuccé utan like.

Så är ni på humör för en riktigt ålkrälande barnförbjuden gonzosaga* som julläsning? Jamen se då till att genast införskaffa tidningen i Jesu namn...

God läsning!

* Ja, initierade, om några sådana till äventyrs finnes, kommer att märka att texten faktiskt kan läsas som en slags homage till min ungdoms gamle idol Doctor Hunter S Thompson, salig i åminne.

Artlover finns kostnadsfri, era snålvargar, att hämta vid nedanstående mer eller mindre respektabla etablissemang. Skynda skynda för exemplaren försvinner snabbt!

STOCKHOLM

Gallerier & museer:

ALP Peter Bergman, Galleri Andersson Sandström , Andréhn-Schiptjenko, Crystal, Galleri Flach+Thulin, Christian Larsen, Galerie Nordenhake, Bonniers konsthall, Bel'Art, Niklas Belenius, Agardh Tornvall, Roger Björkholmen, Lars Bohman Gallery, Angelika Knäpper Gallery, Susanne Pettersson Gallery, Galleri Mårtenson & Persson, Nordin Gallery, Botkyrka konsthall, Färgfabriken, Gustavsbergs konsthall, Marabouparken, Liljevalchs, Magasin 3 Stockholm konsthall, Bukowskis, Finlandsinstitutet, Galleri Magnus Karlsson, Olsson gallery, Galleri Mejan, Moderna Museet, Galleri Jonas Kleerup

Övriga:

Asplund, Keen STHLM,, Domino Antik, Carl Malmsten, Jacksons, Modernity, Antalis-butiken, Rodebjer, Whyred, Hope shop, Swedese, Kreatima, Gärsnäs, Konstakademien, Nitty Gritty, Aplace, Wigerdals Värld, Konst-ig, Iittala-butiken, Papercut, Bergevall ramar, Index, Petite France

MALMÖ
Moderna Museet. Malmö konsthall, Galleri Ping-Pong, Galleri Thomas Wallner, Magnus Åklundh, Malmö konstmuseum,

GÖTEBORG
Göteborgs konsthall, Göteborgs konstmuseum, Hasselblad center
Galleri Thomassen, Rum för papper

ÖVRIGA LANDET
Borås konstmuseum, Kulturhuset, Borås, Dunkers kulturhus, Grafikens hus, Kalmar konstmuseum, Kalmar Galleri Andersson Sandström, Växjö konsthall, Passagen, Linköpings konsthall

Ja visst är den vacker, vår kungliga huvudstads kungliga trädgård, med den ständigt pågående evighetsfestivalen i förgrunden och Jakobs kyrka i fonden, endast delvis blockerad av den scen där vi minst två gånger om året kan njuta i fulla drag av umpabumpa och varjehanda upptåg, spektakel och mankemang. Förfinat och sublimt var orden! (Nej, nu måste jag erkänna mig att jag gör mig skyldig till ironi...)

Se denna enkla film vi klippt för att marknadsföra Ulrik Samuelson stora installationsverk en vogue/Sista skriket!/Relikt vilket säljs vid auktionen Nutida på Stockholms Auktionsverk 15 november. Det 10x3 meter stora verket visades första gången vid den legendariska utställningen Alternative Suédoise/Svenskt Alternativ på Moderna Museet 1970, då Pontus Hultén fortfarande ledde museet — en utställning där Ulrik Samuelson ställde ut tillsammans med de samtida kollegerna Dick Bengtsson, Ola Billgren, Lars Englund, John-e Frantzén, Lars Hillersberg, Olle Kåks och Einar Röste. Utställningen fortsatte sedan till Musée d'Arte Moderne i Paris och Louisiana i Humlebaek. Verket visades åter i modifierad form vid Ulrik Samuelsons retrospektiva utställning Second Hand på Moderna Museet 1998 och senast på utställningen Drömrummet på Liljevalchs i somras, nu under namnet Relikt.

Liksom tidigare så måste ni klicka på länken under bilden för att se filmen.

Dryga fem månader kändes som en väl avvägd, lagom rundligt tillskuren tidsrymd som paus i mitt ädla värv som bloggare, denna gudsförgätna samtida titel. När jag nu begår ännu en av dessa comebacker så är det väl passande att det sker in min egen gamla skolas kverulantiska anda.

Studera för en stund dessa mina mobilbilder tagna i sensomras söderut över Östermalmstorg, i mitt tycke en gång i tiden Stockholms vackraste torg, med dess numera överbyggda, krossade och vanhelgade säreget konvexa stenklädda öppna yta där Willy Gordons skulptur "Slaktarballen" en gång tronade i trotsig majestät, numera kringbyggd med och i grunden förfuskad och förudmjukad av bajamaja, baracker, cykelställ och logistisk uppställningsplats för livsmedelsvagnar. Den riktigt minnesgode läsaren, om någon sådan till äventyrs finnes, erinrar sig att jag i mina förtvivlade ensamma fåfänga ansträngningar under nittiotalet för att väcka en debatt om Stockholms arkitektoniska förfall ägnade mig särskilt åt förslumningen av och den spontana kåkbebyggelsen på våra torg och öppna platser, med artiklar i Dagens Nyheter och framträdanden i TV och radio. Så här tio-femton år senare kan vi kallt konstatera att ingenting har gjorts åt saken utan att utvecklingen roderlöst likt Den flygande holländaren har fortseglat.

Kan ni säga mig varför våra stadsplanerare frivilligt låter våra vackraste, mest centrala, representativa, välplanerade och historiskt betydelsefulla torg och öppna platser, såsom Östermalmstorg, Norrmalmstog, Kungsträdgården, Medborgarplatsen med flera spontanbebyggas fulla med baracker, tryckimpregnerade däck, diverse ställningar, kretsloppsstationer med mera och sedan belamras med soptunnor, reklamskyltar, cykelställ, bajamajor och allsköns bråte, utan antydan till tanke eller mål — för att sedemera, särskilt i den arma Kungsträdgårdens fall, under hela den varma årstiden förvandlas till en pressenningsmattrande, radiohitdunkande, härsket plastölsosande Kiviks marknad med en enda obruten svit av lappländska matfestivaler, elabonnemangsyror, hjulande twittrande livspusselcoacher och jag vet inte vad: en den hinsidesflabbande anskrämlighetens scenografi som sedan under årets åtta kalla månader står kvar där tom och övergivet grinande, i bästa fall pressenningstäckt och insnöad likt vemodets säsongstängda bad- och campingplatser*? Säg är det av ren estetisk och kulturell masochism?

Nej nej, ack nej, alls icke. Som så ofta så är det hela istället en frukt av ett en gång i tiden av tidsandans över den härjade stäppen framsprängande ryttare fattat beslut som sedermera dränkts av glömska och cementerats i skikt på skikt på skikt i en sarkofag av bysantisk byråkrati utan att någon människa längre minns dess ursprung eller än mindre bryr sig om dess konsekvenser.

Låt mig sålunda än en gång begå comeback i den otacksamma rollen som den sanningssägande oförstkräckt blåögde yngling vilken ur minnets kloaker släpar fram det vämjeligt stinkande ålkrälande samhällsmekaniska avfall vilket ni mindre nogräknade självtillräckliga övriga medborgare hade varit liknöjda med att förtränga eller helt enkel bara glömma, dumpa och låta flyta bort nedströms i all sin besmittade förskräcklighet i det skamligen besudlade bakvattnet.

Det var sålunda där i början av nittiotalet som några från potatistäppan inflyttande kommunalpolitiska farbröder i syntetiska kostymer och spräckliga slipsar med plastguldclip i den eviga tidlösa ambitionen att "sätta på kartan" (det skulle ännu dröja ett årtionde innan begrepp som "världsklass" och "leverera" kom på modet) fick för sig att vårt Stockholm skulle bli "kontinentalt". Med detta begrepp menades att vi skulle tillåtas dricka öl i platsglas på öppen gata. Närmare bestämt så var detta öldrickande de borgerliga partiernas viktigaste slagträ i debatten om vårt inträde i EU — att vi som medlemmar av Europa alltså skulle få dricka öl i det fria. Det var också detta öldrickande som till sist avgjorde folkomröstningen, vilket väl få minns i denna vår bekvämligen glömska realtid. Därför släppte man utan ceremonier de tidigare rigorösa reglerna för uteserveringar. Frukten blev den Waterfestival vilken sedan under ett årtionde skulle komma att under rötmåden vanställa vår stad till ett plastvimpelsmattrande kadaverstinkande krigsläger och som efter sig över hela staden lämnade metastaser i form av spontan däckomgärdad kåkbegyggelse på alla våra torg och öppna platser. Den i Kungsträdgården under samtliga de varma månaderna ständigt pågående maratonfestivalen är förstås också den en metastas av Waterfestivalen. Parken kontrolleras av Stockholms Handelskammare vilken hyr ut mark till plaststånden i avsikt att tjäna några tusenlappar. Samma är den tidlöst enkla anledningen till att staden hyr ut mark på våra torg till kiosker och allehanda stånd och utskänkningsbaracker — för att tjäna några lockande kopparblänkande rävslantar alltså. Jag har talat med mina vänner och uppdragsgivare på Stadsbyggnadskontoret om detta. De är medvetna om problemet men har krasst konstaterat att de byråkratiska labyrinter som stadsförvaltningen har byggt upp kring detta helt enkelt gör det omöjligt för dem att påverka saken. Då jag på nittiotalet forskade kring detta och frågade företrädarna hur det kunde komma sig att näringsidkare kunde få tillstånd att bygga en barack mitt på Östermalmstorg och sedan omgärda denna med ett parasolltäckt däck som växte för varje år fick jag det lugnande svaret att det endast var ett tillfälligt tillstånd, precis som det för den mutterformade barack på Norrmalmstorg som förr hette Palmhuset eller för det mer långsträckta provisoriska skjul som för fyrtio år sedan byggdes så att det blockerar entrén till Kungsträdgården (där restaurangen Thank God It's Friday numera tillför vår stad sin filantropiska glädje). Tillståndet gavs endast på tio år och kunde sedan på dispens förlängas med ytterligare endast tio år i stöten — blott trettio respektive fyrtio år vid det här laget i fallen muttern på Norrmalmstorg respektive serveringsbaracken i Kungsträdgården. Betryggande besked, inte sant? Om jag mot förmodan får uppleva min åttiorsdag finns kanhända förutsättningar att jag kan få uppleva dessa platser återställda till min barndoms och den tidigare historiens skick sålunda. Genialt!

Låt mig ställa en fråga: tror ni att en pizzabagare skulle få tillstånd att bygga en barack omgärdad med tryckimpregnerade däck och ställa till med surströmmingsfestival och 4G-bonanza i månaderna fyra på, låt säga, Place des Vosges eller i Tuilerierna i Paris, Piazza Navona i Rom eller Piazza del Duomo i Florens? Tillåter ni mig denna stilla undran..?

* Jag lovar härmed att i vinter återkomma med bilder av dessa platser off season.

Så är den då äntligen utslungad på egen hand i den stora stygga svarta cyberrymden, på den väldiga världsvida webben vådligt skummande vågor, allas vårt ömt vaggade digitala skötebarn — vår kära uppdragsgivare Stockholm Auktionsverk:s helt nya webbplats auktionsverket.se.

Den är redan från födseln en stadig bit till webbplats som med tiden kommer att växa sig härligt väldig och förhoppningsvis utvecklas till en viktig och lustfylld både mötes- och marknadsplats för alla som är intresserade av konst, skönhet och historia (säg vem är inte det..?).

Liksom de allra flesta av de många webbplatser vi har formgivit och producerat genom åren så är nya auktionsverket.se utvecklad i nära samarbete med våra kära långvariga partners vid AGoodID — en garanti för webbkommunikation i absolut framkant.

Nya auktionsverket.se är också den första enheten där vi lanserar den nya grafiska identitet som vi på BrittonBritton har utvecklat för Stockholms Auktionsverk. Denna grafiska profil kan vid första anblick verka snarlik den gamla men typsnittet Indigo är helt nytt val, ritat på nittiotalet av den eminente svenske typsnittsformgivaren Johan Ström. Avsikten är att uppnå ett mer samtida, stadigt och pregnant intryck i såväl digitala som analoga sammanhang. Även det modifierade monogrammet är handritat av Johan Ström. Såväl typsnitt som monogram har sedan digitaliserats av Torbjörn Olsson.

Varmt välkommen till nya auktionsverket.se!

När jag ändå är på den så kallade bollen —missa inte Åke Andréns samling, till vilken vi gjort denna lilla film. Återigen — ni måste klicka på länken under bilden...puss...

Vi tycker om vår höstkampanj för vår äldsta och käraste kund Rizzo. Fotograf är vår älskade vän Elisabeth Toll. Stylist är Karin Smeds. Se gärna och den behind the scenes-film som det numera är brukligt att bjuda. Tyvärr måste ni klicka på thumbnailen under bilden...när vi inom kort lanserar vår nya site kommer vi inte ha dessa problem..puss tills vidare....

BrittonBritton har utvecklat branding, grafisk design, webbdesign och marknadsföringskoncept för nya Stadsauktion — auktionswebbplatsen som lanseras idag.

Faktum är att Stockholms Auktionsverk var först med att lansera nätauktioner — för elva år sedan. Tiden var då långt ifrån mogen. Nu är den övermogen och idag är äntligen den dagen kommen då världens äldsta auktionhus (grundat 1674 som ni vet) slungas ut i cyberrymden i skepnad av nya Stadsauktion.se.

BrittonBritton har ansvarat för den övergripande brandingen* för det nya digitala auktionshuset, för den grafiska designen, för annonseringskonceptet och för gränssnittsdesignen. Själva webbplatsen är byggd av Stockholms Auktionsverks webbutvecklare Hans Ljunggren. Bilderna i annonserna är fotograferade av Jens Mortensen, med set design av Lotta Agaton.

Det sägs i branschen att nätauktioner inte går att förena med intressanta och inspirerande visningar. Stadsauktion har ambitionen att bevisa motsatsen. Lokalerna i Magasin 5 på Palermogatan i Frihamnen har byggts om och fräschats upp, med det enkla och överskådliga konceptet ett showrum för varje dags auktionsdag. Kaféet har byggts om till en enklare restaurang med vinrättigheter. Visningen är öppen sju dagar i veckan, 13.00-17.00, med kvällsöppet till 20.00 på onsdagar. Auktion hålls sju dagar i veckan.

Välkomna till nya Stadsauktion!

* Att den nya auktionswebbplatsen ens skulle heta Stadsauktion var långt ifrån givet. För oss som alltid har hyllat enkelheten framstod det dock som ganska självklart att vi skulle fortsätta att använda detta suveränt enkla och djupt inarbetade, generiska varumärke snarare än att lansera något "jazzigare" alternativ.